Jag stod och pratade med en biskop i Svenska kyrkan om situationen för de kristna friskolorna i Sverige. Plötsligt säger han: – Men problemet med Sverige är den sekularistiska religionen som vill ha monopol på all tro! Jag ramlade nästan omkull. Det kom så oväntat och trängde sig djupt in i mitt inre och jag förstod att han hade helt rätt. Han satte fingret på det verkliga problemet!
Det pågår en kamp mellan sekularism och konfessionalitet genom alla samhällsområden i Sverige. Den syns särskilt tydligt på utbildningsområdet. Man kan beskriva det som en kamp mellan olika sätt att förklara världen (världsbilder) eller som en kamp mellan den positiva och den negativa religionsfriheten. Alltså frihet till religion mot frihet från religion. Det är en kamp som berör varje individ i Sverige och utgår ifrån vilken inställning man har till religion i allmänhet och i synnerhet. Man kan givetvis också beskriva detta som en andlig kamp, vilket biskopen antyder.
Det är precis det här som blir de kristna skolornas stora utmaning: Att bevara en kristen tro i ett sekulärt samhälle som helst vill se tron dö ut. Till vardags klarar de kristna friskolorna utmaningen väldigt bra och skolorna är populära bland brukarna. Elever, föräldrar och personal trivs – därför växer skolorna. Men sekularisten kan inte nöja sig med att sekularistisk världsbild finns hos bara honom och hans barn – utan måste ”säkerställa” att varje barn i landet inte går miste om rätten att välja bort traditionell tro för att istället bli sekulär. Det Kristna Friskolerådet skulle önska att Sverige kunde slappna av lite på det här området. Låt folk tro som de vill tills de ändrar sig och tror någonting annat! I andra länder – som t ex Norge, Tyskland och Nederländerna – måste kristna skolor tvärtom visa att de är just kristna – för att få statsbidrag. I Sverige måste kristna skolor visa att de begränsar tron till vissa korta stunder kallade frivilliga konfessionella inslag.
Jag tänker att biskopen har rätt och att det faktiskt finns en ”sekularistisk religion” som vill ha monopol på tro. Uttrycket är lite motsägelsefullt, men trots det ganska väl underbyggt. En ateistisk motrörelse mot traditionell religion. Sekularistisk religion hämtar sin styrka ifrån några andra ideologier – materialismen, marxismen och sexismen. Här vill jag alltså använda ordet sexism i allra vidaste mening, som en ideologi med fokus på sex, inte bara som ett förtryck av det ena könet. Materialismen som motsats till andlighet och moralitet. Marxismen som motsats till familjers ägande och livsval. Sexismen som motsats till normalitet, tradition och familj. Låt oss be – alla vi som brukar be ibland – att troende människor, oavsett ålder, får ett växande utrymme att vara sig själva i svenskt utbildningsväsende – till fromma för alla barn och unga – oavsett vilken skola de går på – på bekostnad av den ”sekularistiska religionen” som får ta några steg bakåt och absolut inte ha något monopol på tro och världsbild. Traditionell kristen tro betjänar fortfarande som en trygghet i en alltmer otrygg och faktiskt förvirrad värld.
Med vänlig hälsning
Odförande Kristna Friskolerådet