Barnkonventionen talar om alla barns rätt till utveckling, utbildning och undervisning. Den gäller alla barn i hela världen, oavsett var de bor eller vilken politisk situation de lever under. Barnens rätt till utveckling beskrivs med 5 perspektiv: Alla barn har rätt till en andlig, moralisk, psykisk, social och fysisk utveckling.
Sverige är ganska bra på att värna barns rätt till en god fysisk/kroppslig utveckling även om det finns oroväckande undantag, såsom våld mellan barn. När det gäller barns sociala utveckling görs också framsteg, men paroller om alla barns lika värde når inte alltid de mest utsatta.
Sverige är inte lika bra på att värna om barns goda psykiska utveckling. Den psykiska ohälsan bland barn och unga i Sverige ökar lavinartat, och exempelvis antalet hemmasittare ökar kraftigt. Det dåliga måendet har dock kommit upp på agendan i det offentliga. Detta uppmärksammas nu med rätta alltmer. Regeringen aviserar nya initiativ för att stärka BUP, och till exempel mobilernas påverkan på den psykiska hälsan bland ungdomar lyfts allt tydligare i debatten. Jag saknar dock konkreta förslag på hur familjerna kan få bättre stöd för att mobiliseras till att bidra till lösningen. Socialtjänsten kan aldrig räcka till, behoven är för stora. Det goda hemmet och den fungerande familjen måste vara basen. Familjer och skolor behöver aktiveras för en god psykisk utveckling bland barn och unga.
Den andliga och moraliska utvecklingen, som är nära kopplad till den psykiska och sociala utvecklingen, verkar däremot vara bortglömd i Sverige. Andliga frågor avfärdas ofta som ”något religiöst” och moraliska frågor som ”moralism”. Dessa frågor upplevs som svåra att prata om och undviks därför även i skolans undervisning. Men kan det vara så att här ligger nycklar till ett bättre psykiskt mående?
Varje ung människa behöver klara och tydliga insikter i andliga och moraliska perspektiv för att man ens ska kunna må bra psykiskt. Det finns en oro att många barn och unga går miste om den utveckling de har rätt till.
Dessa aspekter av Barnkonventionen är därför något svensk skola aktivt behöver lyfta. Skolan behöver främja öppna existentiella samtal i varje klass. Det kan hjälpa elever att tidigt vänja sig vid att välja en högre och bättre väg genom livet – andligt och moraliskt. Alla elever, oavsett bakgrund, behöver lära sig att föra djupgående samtal om andliga och moraliska frågor på ett respektfullt och konstruktivt sätt. Alla behöver kunna och våga föra öppna ärliga existentiella samtal. Oavsett bakgrund – sekulär, kristen, muslimsk, judisk eller annan – så lär du dig att ha djupgående andliga moraliska intressanta samtal med personer av samma eller annan övertygelse än din egen. Det ärliga, öppna samtalet kan inte begränsas till en viss konfessionalitet, livsåskådning eller religion, inte ens till sekularismen, utan alla i rummet kommer precis där de kommer ifrån, med allt vad det innebär. Kan man ta vara på de tillfällen till samtal som alltid uppstår ibland unga, istället för att undvika dem, är man på väg mot en bättre utveckling.
Detta är något som tidigare ärkebiskop Antje Jackelén framhöll som en rättighet för barn – att få tillgång till ett existentiellt språk och andliga verktyg. Utan denna existentiella kompetens riskerar vi allvarliga samhällsmässiga haverier. Alla måste lära sig att samtala fredligt om sina djupaste övertygelser kring existensen. Så kan vi långsiktigt bygga fred varje dag i våra skolor.
Dessa samtal kallas ibland Sokratiska eller varför inte kalla dem Salomoniska!? Skulle inte du vilja vara med i sådana samtal, med barn och unga, utifrån Barnkonventionen?
Vänlig hälsning,
Jan Rosman