En liten signal nådde mig i veckan som gick – att Regeringen, med Liberalerna i spetsen när det gäller skolfrågor – funderar på att ta utredningen om förbud mot expansion och utökning av konfessionella friskolor hela vägen till ett totalförbud av konfessionella friskolor. Liberalerna har storsamling i helgen i Karlstad – kanske kan ett tydligare besked om deras intentioner komma därifrån? Man får hoppas att deras regerings-vänner Moderaterna och KD i så fall kan ta deras älskade förbuds-tankar ur dem.
Nu är det på det viset att det finns enbart en enda muslimsk friskola kvar och den är under kraftig granskning just nu. Däremot finns det 137 kristna skolor, förskolor och gymnasier som medlemmar i det Kristna Friskolerådet – så de får anses utgöra det som kallas konfessionella friskolor.
Vilket är egentligen själva problemet med de kristna friskolorna – som man skulle komma åt genom ett förbud? Det framgår inte ännu. Det är ju bevisligen väl fungerande skolor, som dessutom rankas högt när det gäller både integration, demokrati och jämställdhet. Vad är själva problemet?
Den självklara, konkreta och pragmatiska utgångspunkten i denna diskussion måste vara att barn har rätt att tro som den familj de växer upp i tror. Det ligger något väldigt naturligt i det och den tanken stöds av både Barnkonventionen och Mänskliga Rättigheter. Om man råkar födas i en troende familj ska man inte tvingas att bli sekulär. Och om man råkar födas i en sekulär familj ska man inte tvingas att bli troende. Det är i sig en väldigt sjuk tanke att man överhuvudtaget ens skulle kunna tvingas till att ha en viss verklighetsuppfattning. Man har ju den man har, tills man själv tar till sig andra perspektiv.
Är det sekularistiska drivkrafter som ligger bakom dessa idéer om förbud mot tro? Nej, säger någon, det handlar inte om förbud mot tro, det handlar om vad staten och utbildningen bekostad av skatten ska utföra – och det måste alla skolor följa. ”Problemet med Sverige är den sekularistiska religionen som vill ha monopol på all tro”, sa vår käre ärkebiskop vid tillfälle. Många sekulärt tänkande människor kan inte ens inse det.
OM de kommer fram till att de ska ta bort vissa ord ur lagen – som ”icke-konfessionell”, ”konfessionell” och ”konfessionella inslag” – så att de skolor som sagt att de vill arbeta med en konfessionell inriktning inte längre behöver vara registrerade som sådana – skulle vi tycka att det var mycket bra. OM det steget skulle följas av att man även tar bort den märkliga – och för Sverige helt unika – uppdelningen mellan orden ”utbildning och undervisning”, som bara infördes för att man skulle kunna säga att ”konfessionella inslag” får finnas i utbildningen men inte i undervisningen, så skulle vi tycka att det var ännu bättre. OM det dessutom kan kvarstå att man som friskola får ha vilken profil som helst – t ex idrottsprofil, musikprofil, djurvårdsprofil eller kristen profil, så som det var från början när Bildt-regeringen införde Friskolereformen – då skulle vi tycka att livet är underbart!
Problemet, som jag ser det, är att sekularistiskt tänkande och kännande människor har så oändligt svårt att ta till sig perspektiv ifrån mer andligt tänkande och kännande människor. Låt människor vara som de är tills de av sig själva väljer att tänka, tro och känna på något annat sätt. Enligt grundlagen ska inte staten ens fråga efter vad befolkningen tror eller inte tror, inte heller vad man röstar på för parti.
Tänk om vi, i det här läget i historien, kunde befria staten ifrån sin onödiga uppgift att jaga efter konfessionalitet! En hel del resurser skulle dessutom kunna sparas och användas till annat!
Vänliga hälsningar/ Jan Rosman
